Hittade en text jag blev FÖRÄLSKAD i på www.luf.se.
”Flyende & deras rättigheter
Världens krig producerar flyktingar. Det förstår vi. Alla människor har rätt att söka skydd. Det har vi skrivit under på. Ändå finns det inga lagliga vägar in i Sverige eller EU. De människor som flyr över världen är allas ansvar, men ingen tar det. Det finns faktiskt ingen politisk fråga som är viktigare för mig än att vi slutar snåla med vår trygghet.
Det sägs att Sverige är flyktingvänligt men det är dumheter. Visst tar vi nu emot irakier, fler än andra europeiska länder, men de får inte kallas flyktingar och har inte en flyktings rättigheter – och nu utvisas de. Men irakierna är en parentes, ett undantag som hyfsar till vår statistik och används som exempel på ett välfungerande system för att regeringen vill slippa förbättra asylmottagandet.
Före irakierna mattades flyktingströmmen av varje år. Färre och färre lyckades komma hit, och färre av dem som kom fick stanna. Vi har dömts i internationell domstol fler gånger än de övriga europeiska länderna för att vi utvisar människor med verkliga flyktingskäl, som råkar verkligt illa ut. Nu har Sverige dessutom börjat utvisa statslösa palestinier, afghaner och irakier – tillbaka till krig. Samtidigt skålar Migrationsverk i champagne när de utvisar människor.
I Sverige står rätten till asyl och statens behov av att reglerad invandringen på samma plats och vägs mot varandra, trots att asylrätten inte är förhandlingsbar. Jag strävar själv efter fri rörlighet. Jag tycker inte att politiker har någon moralisk rätt att hindra människor från att komma hit. Den största utmaningen för Sverige nu är att anpassa vår välfärdsstat till rörligheten. Alternativet, att utvisa människor, slår både mot de som har rätt att söka skydd här, flyktingarna, och de som kommit hit för att få ett bättre liv, människor som vill arbeta och som gynnar Sverige.
Det finns inget som får mig att skämma så mycket som den brutala, helt onödiga utvisningspolitik som Sverige ägnar sig åt. Det är ett typexempel på majoritetsförtryck i det tysta och det är ledsamt att ”Folkhemmet” inte har plats för dem som behöver oss mest.”
